Inom skälig tid eller inte? Nytt hovrättsavgörande om reklamation mellan entreprenörer

 

Ett nytt avgörande från hovrätten över Skåne och Blekinge publicerades den 16 april 2021, mål nr T 3168-20. Målet berörde den för entreprenadrättens ständigt aktuella och viktiga fråga om reklamation av fel i entreprenaden hade skett inom skälig tid eller inte.

 

Omständigheterna i målet var enligt följande.

Entreprenadavtalet var ingått mellan en konsument och en huvudentreprenör. Huvudentreprenören anlitade i sin tur en underentreprenör som skulle utföra parkettläggning. Arbetet utfördes under november 2015.

 

Parterna var oense om när reklamation hade skett. Däremot var det ostridigt att besiktning av parkettgolvet hade skett den 9 februari 2017 samt den 2 mars 2017. Vid besiktningen den 9 februari 2017 framkom även av protokollet att en reklamation från konsumenten hade framförts till huvudentreprenören. Både tingsrätten och hovrätten resonerade att underentreprenören efter besiktningarna den 9 februari respektive 2 mars 2017 måste ha varit medveten om att något var fel med golvet. Det var däremot inte visat att underentreprenören hade kännedom om vad som var fel med golvet, den eventuella orsaken till detta eller om det var just underentreprenören som var ansvarig för felet.  Parterna var däremot ense om att en skriftlig korrekt reklamation av huvudentreprenören hade gjorts den 7 juli 2017 till underentreprenören avseende fel i golvet.

 

Hovrätten instämde med tingsrättens bedömning avseende följande.

Huvudentreprenören hade inte visat att en formenlig reklamation till underentreprenören skett genom de besiktningarna som utförts av golvet. Detta bl.a. för att det av protokollen inte framgår att någon anmärkning riktats mot den tjänst, dvs. parkettläggningen, som underentreprenören utfört. Informationen som framgick däri var för allmänt hållen för att uppnå kraven på en reklamation. Bl.a. framgick inte att något krav på ersättning framställts till underentreprenören vid dessa tillfällen. Detta ansågs inte kunde nå upp till kraven på en giltig och preskriptionsbrytande reklamation.

 

Frågan blev då slutligen om den reklamation som gjordes den 7 juli 2017 kunde anses vara framförd inom skälig tid.

 

Hovrätten resonerade enligt följande.

Det var ostridigt i målet att huvudentreprenören upptäckte felen i vart fall vid årsskiftet 2016/2017. Efter besiktningarna av golvet som gjordes den 9 februari och 2 mars 2017 ansåg domstolen att förhållandena var sådana att huvudentreprenören åtminstone någon gång under mars 2017 måste ha insett att det var underentreprenören som skulle hållas ansvarig för felen och att underentreprenören inom en kort tid därefter borde ha uppmärksammats på detta.

 

Domstolen ansåg att en reklamation som under dessa förhållanden har gjorts först i juli 2017 får anses vara framförd för sent. Då det inte framkommit något giltigt skäl för huvudentreprenören att vänta med reklamationen så kom hovrätten fram till att huvudentreprenörens reklamation inte inkommit inom skälig tid.

 

Reklamationen gjord i juli 2017, när huvudentreprenören någon gång under mars 2017 måste ha insett att det var underentreprenören som var ansvarig för felen, ansågs alltså inte ha inkommit inom skälig tid. Huvudentreprenören hade därmed förlorat sin rätt att göra gällande felen mot underentreprenören.

 

/Sara Andersson