Fråga om ramavtalets exklusivitet
Innebär ett upphandlat ramavtal en exklusiv rätt för en leverantör att utföra de tjänster som omfattas av ramavtalet och är den upphandlande myndigheten skyldig att avropa från ramavtalet? Detta är något som Svea hovrätt tog ställning till i en dom från 22 juni 2020 med mål nr T 8524-19.
Bakgrund
En upphandlande myndighet genomförde en offentlig upphandling i enlighet med LOU. Ramavtal avseende produktionsbyråtjänster tecknades med den vinnande leverantören.
Ramavtalet löpte under en fyraårsperiod och parterna var överens om att ramavtalet inte omfattade några volymförpliktelser. Under ramavtalsperioden köpte den upphandlande myndigheten tjänster som omfattades av ramavtalet från andra leverantörer.
Leverantören stämde den upphandlande myndigheten och krävde att den upphandlande myndigheten skulle utge skadestånd till leverantören för uteblivna intäkter. Som grund för detta anförde leverantören att ramavtalet mellan parterna är exklusivt och ger leverantören en ensamrätt att utföra sådana tjänster som ramavtalet omfattar. Leverantören menade att den upphandlande myndigheten brutit mot ramavtalet genom att köpa in produktionsbyråtjänster från andra leverantörer.
Den upphandlande myndigheten bestred leverantörens yrkande och anförde att ramavtalet inte är exklusivt på så sätt att den upphandlande myndigheten måste köpa alla tjänster som omfattas av ramavtalet från leverantören.
Tingsrättens bedömning
Tingsrätten anförde att det faktum att ett ramavtal av det aktuella slaget i varje enskilt fall, oavsett avtalets ordalydelse eller tillkomst, skulle anses vara exklusivt inte är ändamålsenligt. Av denna anledning ansåg tingsrätten att man behövde göra en avtalsrättslig bedömning av ramavtalet.
Vid den avtalsrättsliga bedömningen kom tingsrätten fram till att det inte fanns någon gemensam partsvilja om huruvida ramavtalet var exklusivt eller inte. Tingsrätten anförde vidare att ramavtalets ordalydelse inte uttryckligen anger en ensamrätt för leverantören. Trots detta ansåg tingsrätten att ramavtalet var exklusivt. Detta bland annat mot bakgrund av att ramavtalet saknade en reglering som ger den upphandlande myndigheten möjlighet att göra anskaffningar vid sidan av ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten överklagade tingsrättens dom till hovrätten.
Hovrättens bedömning
Hovrätten konstaterade att frågan om ramavtalets exklusivitet ska göras genom en avtalstolkning med allmänna avtalsrättsliga principer.
Hovrätten anförde att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i själva ramavtalet som anger om ramavtalet är exklusivt mellan parterna eller inte. Vidare höll hovrätten med tingsrätten om att det saknas en gemensam partsavsikt mellan parterna om hur ramavtalet ska tolkas i denna del. Inte heller är det visat i målet att den upphandlande myndigheten insett eller borde ha insett att leverantören uppfattade att ramavtalet var exklusivt mellan parterna.
Vad gäller avtalets ordalydelse konstaterade hovrätten att ramavtalet inte ger något besked i frågan om ramavtalet är exklusivt eller inte. Hovrätten ansåg att avsaknaden av en uttrycklig exklusivitetsbestämmelse i ramavtalet ger stöd för den upphandlande myndighetens tolkning av avtalet. Det faktum att det i ramavtalet anges att den upphandlande myndigheten inte förbinder sig att utta en viss volym under ramavtalstiden, alltså att den upphandlande myndigheten inte åtagit sig några volymförpliktelser, talar emot leverantörens tolkning att avtalet är exklusivt.
Hovrätten kom fram till att ramavtalet inte var exklusivt och anförde att villkoren i ramavtalet inte kan anses utgöra en sådan orimlig reglering av parternas intressen att ramavtalet anses innefatta en exklusiv rätt för leverantören att leverera de tjänster som omfattas av avtalet.
Hovrättens dom har överklagats till Högsta domstolen som nu har meddelat prövningstillstånd i målet. Det blir spännande att se om hovrättens tolkning håller sig även i Högsta domstolen.
/ Johanna Bjälkander