Inom entreprenadrätten finns två centrala begrepp som behandlar entreprenörens skyldighet att avhjälpa fel som framträder, garantitiden och ansvarstiden. I AB 04/ABT 06 kap. 5 § 5 anges att entreprenören ansvarar för fel som framträder under garantitiden. Bestämmelsen skiljer sig från AB 04/ABT 06 kap. 5 § 6 som anger att entreprenören ansvarar för väsentligt fel som framträder efter utgången av respektive garantitid enligt kapitel 4 § 7, om felet visas ha sin grund i vårdslöshet av entreprenören.
Under entreprenadens garantitid föreligger en presumtion att entreprenören är ansvarig för fel som framträder. Denna presumtion innebär att det är entreprenören som ska visa att entreprenören inte är ansvarig för felet. Presumtionen föreligger inte efter garantitidens utgång under ansvarstiden. Under ansvarstiden är det beställaren som ska visa att det påstådda felet är ett fel som entreprenören är ansvarig för. Förutom att beställaren har bevisbördan att visa att fel föreligger som entreprenören är ansvarig för måste beställaren även visa att felet har sin grund i entreprenörens vårdslöshet samt att felet är väsentligt.
Kraven som ställs på beställaren är höga, vilket nyligen illustrerats av hovrätten för västra Sverige i dom av den 10 februari 2023 i mål nr T 6794-21. I målet gjorde beställaren gällande att en entreprenad var behäftad med fel i form av att kakelplattor i badrum inte hade tillräcklig vidhäftning i underliggande fästmassa och att entreprenören var ansvarig för felet. Felet reklamerades under ansvarstiden varför beställaren har bevisbördan att entreprenören är ansvarig för felet samt att felet har sin grund i vårdslöshet av entreprenören och att felet är väsentligt. Beställaren anförde i målet bl.a. att felet var väsentligt då det medförde att byggnaden förlorade en kärnegenskap, påverkade byggnadens goda bestånd och förkortade byggnadens livslängd.
Hovrätten konstaterade att entreprenaden var behäftad med fel då kakelplattorna saknade vidhäftning i underliggande fästmassa. Hovrätten gick sedan vidare för att bedöma felets väsentlighet. Hovrätten konstaterade att felet inte kunde anses vara väsentlig med hänsyn till felets omfattning eller framtida skaderisk. Att beställaren fortfarande inte avhjälpt felet talade mot att felet var väsentligt. Inte heller kostnaden för avhjälpande gav stöd för att felet skulle vara väsentligt. Hovrätten ansåg att en sammantagen bedömning av ovanstående omständigheter inte medgav att entreprenaden kunde anses vara behäftad med ett väsentligt fel. Entreprenören saknade av detta skäl ansvar för felet.
Det kan således konstateras att beställarens möjlighet att utkräva ansvar för entreprenören för fel som reklamerats inom ansvarstiden är begränsad. Som beställare ska man därför aldrig vänta med att reklamera fel då tidpunkten för reklamationen kan få stor betydelse för bedömningen om entreprenören anses vara ansvarig för felet eller inte.
//Sara Andersson