
Svea Hovrätts dom i mål T 14779-22
Svea hovrätt har i sin dom T 14779-22 tagit ställning till en entreprenörs rätt till tidsförlängning och ersättning på grund ÄTA-arbeten och hinder samt en beställares rätt till förseningsvite och avhjälpande.
I målet hade en beställare och en entreprenör träffat avtal beträffande nybyggnation av en skola. Det var huvudsakligen en utförandeentreprenad och parterna hade avtalat om AB 04. Parterna kom överens om att skolan skulle vara färdigställd och tillgänglig för slutbesiktning senast vecka 39, 2019. Men efter att beställaren gjort en tilläggsbeställning kom parterna överens om att senarelägga färdigställandetiden till 6 december 2019. Entreprenaden kom dock inte att bli färdigställd förrän 15 september 2020 och entreprenören menade att detta berodde på ÄTA-arbeten och hinder. I entreprenaden ingick att entreprenören skulle utföra ett lokalt styrsystem i skolan, s.k. styrentreprenaden. Denna färdigställdes aldrig och entreprenören har gjort gällande att det beror på omständigheter hänförliga till beställaren.
Entreprenören har gjort gällande att beställaren hade beställt olika markarbeten runt skolbyggnaden och att det skulle regleras som ÄTA. Hovrätten fann gällande ett av arbetena att det inte visats att det har beställts. Övriga arbeten hade enligt hovrätten visserligen beställts men det ansågs dels inte visat i målet att arbetena hade utförts av entreprenören, dels gick det inte att avgöra i vilken omfattning det utförda markarbetet hade gått utöver entreprenörens kontraktsåtagande eftersom visst markarbete hade ingått i kontraktsåtagandet.
På grund av att markarbetena inte har utgjort ÄTA-arbeten ansåg hovrätten att entreprenören inte haft rätt till tidsförlängning enligt 4 kap. 2 § AB 04 på den grunden. Domstolen gick därför vidare till att bedöma om det förelegat hinder på grund av sena handlingar, den valda betongens torktid och med anledning av styrentreprenaden. Hovrätten konstaterade att det inte har framkommit att entreprenören under entreprenadens utförande begärt ytterligare tidsförlängning på grund av sena bygghandlingar. Domstolen ansåg vidare att betongens torktid inte har varit ett självständigt hinder. Inte heller var det bevisat att det fanns ett orsakssamband mellan betongens torktid och det sena färdigställandet och därför kunde det inte utgöra grund för tidsförlängning. Entreprenören hade inte heller hindrats av beställaren att färdigställa styrentreprenaden. Styrentreprenaden har utgjort en totalentreprenad insprängd i utförandeentreprenaden, dvs. entreprenören ansvarade för såväl projektering som utförande. Hovrätten menar att entreprenören inte visat att det som entreprenören gjort gällande som hindrat färdigställande varit nödvändigt för färdigställandet.
Domstolen konstaterade att entreprenören inte heller preciserat bakgrunden till de hinder som anges i anmälan till beställaren och hur dessa har påverkat entreprenörens möjlighet att färdigställa entreprenaden inom den medgivna förlängningen av kontraktstiden. Dessa visades därför inte utgöra hinder enligt 4 kap. 3 § 1 p. och av samma anledning medgav de inte rätt till förlängning enligt 4 kap. 2 § AB 04.
Med anledning att entreprenören inte hade rätt till tidsförlängning fann hovrätten att beställaren hade rätt till förseningsvite. Beställaren hade även rätt till ersättning för avhjälpande av styrentreprenaden. Domstolen framhöll att en entreprenör är skyldig ett avhjälpa vad som antecknats utgöra fel i ett besiktningsutlåtande enligt 5 kap. 17 § AB 04. Om sådant avhjälpande inte sker inom två månader från besiktningsutlåtandet får beställaren låta avhjälpa felet på entreprenörens bekostnad. Beställaren hade därmed rätt till ersättning.
Hovrätten tog sedan ställning till om vitet skulle jämkas. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning och fann att vitet skulle jämkas till 0 kr för perioden från den 11 juni 2020 till den 15 december 2020, dvs. från den dag entreprenaden togs i bruk. Anledning var att entreprenaden var i väsentligt samma skick som när den godkändes tre månader senare.
Entreprenören hade också gjort gällande att vitet skulle jämkas enligt 36 § avtalslagen med anledning av att vitets storlek motsvarade knappt hälften av kontraktssumman och att det var oskäligt. Inledningsvis konstaterar hovrätten att utrymmet att jämka avtalsvillkor i AB 04 enligt 36 § avtalslagen generellt sätt får anses vara begränsat. AB 04 bygger på en balans mellan parternas rättigheter och skyldigheter som syftar till en optimal riskfördelning mellan parterna. En jämkning riskerar att snedvrida denna avsedda riskfördelning. Hovrätten konstaterade att det återstod 27 påbörjade veckors försening efter medgivna jämkningen enligt AB 04. Det kunde enligt hovrätten inte anses oskäligt med hänsyn till den avsedda riskfördelningen i AB 04. Det förelåg därmed inte förutsättningar att jämka avtalet med stöd av 36 § avtalslagen.
Sammanfattningsvis ställs det höga krav på entreprenörer att visa sin rätt till tidsförlängning. Genom att löpande dokumentera och fotografera blir det lättare för entreprenören att visa vilka arbeten som beställaren har beställt och vilka arbeten som utförts.
//Matilda Mattsson